Månad: november 2020

Google Maps på sjön

I framtiden kan du kanske skriva in storlek och djupgående på din båt, bestämma start och mål för färden och sedan få en personlig rutt … Läs mer

Dags för en maritim renässans

Sjöfarten har aldrig varit så konstruktiv och samarbetspräglad som under coronapandemin. Det måste vi utnyttja och ta sjöfarten in i en helt ny epok som präglas av nytänk, menar Esben Poulsen, ordförande för ICS och Knut Ørbeck-Nilssen, VD för DNV GL Maritime, i en ny artikel.

En skiljelinje har dragits i historien, säger Knut Ørbeck-Nilssen i inledningen av artikeln som publicerades av DNV GL härom veckan.

– Hittills har vi haft lite eller inget val i denna utveckling, men när vi kommer ur denna pandemi har vi chansen att ompröva, redesigna och vitalisera sjöfarten. Vi behöver inte gå tillbaka till gamla traditionella sätt att göra saker.

Han pratar om en maritim renässans, och om hur coronapandemin är katalysatorn som kan ta sjöfarten in i en helt ny epok.
– Det är upp till oss hur vi fortsätter härifrån.

Den andre som är intervjuad i artikeln, ICS ordförande Esben Poulsen, håller med: Sjöfarten har under pandemin visat att man kan samlas, samarbeta och klara av allvarliga utmaningar. De globala transporterna till sjöss har fortsatt utan större störningar.

– Alla i branschen har dragit åt samma håll: Vi har lagt olikheter åt sidan och samarbetat för det allmännas bästa. Det är något vi ska ta fasta på och fortsätta med.

Men även om samhället betjänats har sjömännen inte hyllats på samma sätt som världens vårdpersonal. Tvärtom har de till stor del glömts bort, säger Poulsen och påminner om att cirka 300 000 för närvarande sitter fast på sina fartyg.

– Detta är en kris som kräver snabb och effektiv lösning. Vi har försökt underlätta det, men vi behöver också statliga stöd.

– Stora frågor kräver konsensus och engagemang, säger Knut Ørbeck-Nilssen. Och inte bara under kriser. Vi måste samarbeta närmare för att undvika framtida katastrofer, samtidigt som vi inser att ingen person, företag, industri eller nation har monopol på goda idéer. Vi kan alla lyssna, vi kan alla lära oss – det är nyckeln till innovation, och innovation är raketbränslet för den renässans vi nu behöver.

Sjöfarten är redan på väg in i en ny epok. Knut Ørbeck-Nilssen nämner den digitala övergången inom sjöfarten som han tror har påskyndats med så mycket som fem år under pandemin.

– När det finns en vilja hittar vi ett sätt, argumenterar han. Och nu måste vi vara villiga att möta de långsiktiga utmaningarna för denna bransch. Hållbarhet, både miljömässig och ekonomisk, ligger absolut främst bland dem.

– Vi kan inte vänta årtionden på att ta itu med viktiga frågor. Vi måste titta på våra fartyg nu och se vilka åtgärder som kan vidtas, hitta den låghängande frukten, säger Esben Poulsen.

Både Poulsen och Knut Ørbeck-Nilssen anser att det nu är hög tid att skörda fördelarna med LNG. Den maritima renässansen kommer nämligen inte att ske över en natt och det behövs ett övergångsbränsle.

– Ökad användning av gas är ett viktigt steg framåt, säger Knut Ørbeck-Nilssen. Det är inte koldioxidfritt, men det har potential att minska utsläppen med cirka 20%. Genom att arbeta tillsammans kommer vi att hitta bättre lösningar, men det tar tid – tid som många menar att vi helt enkelt inte har. Så istället för att vänta i kanske 20 år på ett robust, koldioxidneutralt alternativ, varför inte börja nu med beprövad, tillgänglig teknik?

Läs hela artikeln här

Trender kommer och går, forskning består

Förra året hajpades ammoniak, i år gäller vätgas. Vad styr trenderna kring framtidens marina bränslen? Det är i alla fall inte forskningen, säger Selma Brynolf som leder forskningsprojektet Vätgas, ammoniak och batteridrift för framtidens sjöfart.

– Det har alltid svängt. När jag började forska på det här för nästan 15 år sedan var det LNG som var lösningen och räddningen. Sen diskuterades methanol, kanske inte så mycket globalt men åtminstone i Sverige, innan ammoniak tog vid och därefter vätgas.

Så vad ligger bakom svängningarna? Selma Brynolf, som själv är forskare på Chalmers, har inget säkert svar på den frågan förutom att hon inte tror det är forskningen som styr och hajpar – dess roll är att kontinuerligt undersöka alternativen som finns.

– EU:s beslut på att satsa på vätgasinfrastruktur har säkert betytt en del för att vätgas lyfts upp inom sjöfarten.
– När ammoniak plötsligt dök upp som ett möjligt framtida bränsle för några år sedan hade vi inte funderat så mycket på det innan. Vi lever i en värld där det känns som om hajper skapas lättare än förr.

Har det med samhällets ökade digitalisering, där framförallt sociala medier fått en allt större betydelse för opinionsbildning och marknadsföring? Facebook och Twitter genomsyras ju av en ”det här gäller nu-attityd” och de mest komplexa frågor polariseras i hyperfart. Det är svart eller vitt, för eller emot och ingenting där emellan som gäller.

– Jag tror att det spelar in och att saker hajpas snabbare och mer än förr, men jag tror det mesta kommer fram ändå. Det ligger i människans natur att hitta nya lösningar, men det kanske blir starkare toppar, mer svart och vitt, som samhället ser ut nu. Med LNG, som ju kom tidigare, kändes det inte som att sociala medier drev hajpen.

Hajp eller inte, det ena eller det andra – för Selma Brynolf spelar det inte så stor roll.
För henne är vätgas och ammoniak samma forskningsfråga.

– Energin i ammoniak är bunden i vätgas. Så jag ser ammoniak som en vätgasbärare. Det är ett sätt att lagra vätgas ombord, säger hon och fortsätter:
– Varför man pratar så mycket om vätgas i EU tror jag har att göra med att det är en grundsten för att bygga större molekyler. Har man vätgasinfrastrukturen och produktion utifrån förnyelsebar el så kan sådan vätgas göras om till ammoniak, metanol eller metan om man skulle vilja ha det som energibärare inom sjöfarten.

Det gäller alltså att göra skillnad på vätgas och vätgas. Ren vätgas, så kallad förvätskad, har ofta bedömts ta för stort lagringsutrymme, vara för riskfyllt och för dyrt för att ha en potential som framtida sjöfartsbränsle. Forskningsprojektet Vätgas, ammoniak och batteridrift som Lighthouse driver inom ramen för Trafikverkets branschprogram Hållbar sjöfart, och som Selma Brynolf leder, har hittills pekat på att det sistnämnda kan stämma.
– Enligt våra siffror så ser det väldigt dyrt ut, speciellt att kyla ner vätgas till flytande form som tar mycket energi. Men det här görs bara i en liten skala idag så det finns en stor osäkerhet vad den skulle kunna kosta i en optimerad skala i framtiden.

Både ammoniak och metanol ser ut att vara billigare alternativ enligt den preliminära studien. Men å andra sidan är alla alternativa bränslen dyra.

– Jag tyckte vätgas var ett intressant alternativ och eftersom det är den enklaste energiformen så tänkte jag att kostnaderna borde vara lägre. Men jag missbedömde kostnaderna för förvätskningen. Men det har egentligen inte ändrat min inställning. Jag är fortfarande positiv till vätgas. Jag tror även det kan komma att användas på stora fartyg, men jag har inte koll på vilka risker det innebär att använda så stora mängder vätgas som krävs. Förutom tekniken och ekonomin är det en stor fråga, säger Selma Brynolf.

Det treåriga forskningsprojektet skulle ha varit igång redan i början av året, men blev som mycket annat försenat på grund av coronapandemin. Först i september, när en indisk doktorand kunde komma på plats drog det igång på allvar.

– Vi ska göra fallstudier på två fartyg. Ett för oceanfartyg och ett för närsjöfart. Vi ska räkna på miljöpåverkan från vätgas och ammoniak, både i bränsleceller och i förbränningsmotorer, och även titta närmare på batterielektrisk framdrift för att se vad som kommer passa de olika segmenten. Just nu håller vi på att välja ut fartygen.

Om tre år är tanken att man ska ha tagit fram en konceptuell design som visar hur energisystem i framtida fossilfria fartyg skulle kunna se ut. Med andra ord lär det betyda att en fossilfri lösning ligger långt fram i tiden. Vad kommer att hända på vägen. Kommer ett nytt bränsle att dyka upp och hajpas eller är det vätgas som gäller framöver?

– Det är för tidigt att säga. Det finns ingen silverbullet och branschen utforskar de alternativ som finns. Det är därför de här svängningarna finns och att nya alternativ poppar upp. Men jag hoppas att det inte kommer så många fler, utan att vi hittar vägar fram med de vi har. 

Det handlar alltså om att hitta vägar, att slå sig in på en bana, lära sig mer och testa så att det till sist fungerar. Sen är det inte ens säkert att det bästa alternativet vinner. Marknadskrafter och rena tillfälligheter har alltid spelat stor roll under teknikskiften.

– Om flera väljer att satsa på något som visar sig fungera och får upp volymer i både kunskap och tillverkning, ja då har det en förmodligen en fördel. Men, som sagt, det är många bränslen och framdrivningssystem som testas nu, säger Selma Brynolf.


Fotnot: Forskningsprojektet Vätgas, ammoniak och batteridrift utförs av Chalmers, IVL och SSPA

  • 1
  • 2

NYHETSBREV

Missa inte vårt nyhetsbrev så att du kan hålla dig uppdaterad så fort det kommer något nytt.

OM LIGHTHOUSE

© LIGHTHOUSE.NU
Publisher: Åsa Burman
info@lighthouse.nu

Integritetspolicy / dataskyddspolicy

POSTADRESS

Chalmers tekniska högskola AB
Lighthouse
412 96 Göteborg, Sweden

BESÖKSADRESS

Lindholmen Science Park
Lindholmspiren 3A
Göteborg


Lighthouse är en neutral samverkansplattform för forskning, utveckling och innovation inom den maritima sektorn.