Månad: november 2016

Samverkansprogram och testbäddar i forskningspropositionen

I den forskningsproposition som högskole- och forskningsminister Helen Hellmark Knutsson presenterat gläds Lighthouse åt bland annat ambitionen att öka satsningen på strategiska innovationsområden och att vikten av testbäddar lyfts fram.

I forskningsproposition presenteras regeringens syn på forskningspolitikens inriktning i ett tioårigt perspektiv, med särskilt fokus på satsningar 2017–2020. Propositionen har stark fokus på samverkan mellan högskola, näringsliv och samhälle och prioriterar forskning kring klimat och miljö, hälsa och livsvetenskap samt ökad digitalisering.

– Vi har stora förväntningar på att det verkligen kommer hända saker inom de här områdena och det är väldigt positivt med det triple helix-perspektiv som genomsyrar propositionen. Samverkan mellan industri, akademi och institut och samhälle är väldigt viktig, säger Åsa Burman, verksamhetschef för Lighthouse.

Förstärkning av strategiska innovationsområden
Strategiska innovationsområden har funnits sedan 2012 och är en satsning där ledande aktörer från näringsliv, akademi och offentlig sektor själva pekar ut och definierar områden där de ser behov av en svensk kraftsamling och gemensamma insatser. I budgetpropositionen skriver regeringen:

”För den kommande tioårsperioden är regeringens ambition även att digitalisering ska genomsyra samtliga samverkansprogram och att förstärkningen på strategiska innovationsområden fördelas relativt jämnt mellan de fem samverkansprogrammen. I budgetpropositionen för 2017 föreslår och beräknar regeringen en ökning av Vinnovas forskningsanslag till följd av satsningar på strategiska innovationsområden. Satsningen omfattar 155 miljoner kronor 2017 och därefter ytterligare 45 miljoner kronor 2018, 75 miljoner kronor 2019 och 125 miljoner kronor 2020. Därmed beräknas anslagsnivån bli 400 miljoner kronor högre 2020 än 2016 för detta ändamål.”

– Det finns ännu inget program direkt riktat mot det maritima området, men vi ser det som positivt att sjöfarten tar plats i samverkansprogram och andra satsningar som forskningspropositionen rymmer. Det är ett steg i rätt riktning, säger Åsa Burman.

Sjöfartens roll
Sjöfarten ingår i samverkansprogrammet Nästa generations resor och transporter och ses som en viktig del för att kunna möta samhällsutmaningar såsom sysselsättning, miljö- och hälsopåverkan och klimatförändringar. Regeringen skriver:

”Samverkansprogrammet för nästa generations resor och transporter är ett steg i att möta ovanstående utmaningar för ett robust väg- och järnvägssystem samt en välutvecklad, innovativ och konkurrenskraftig sjö- och luftfart. Samtidigt kan samverkansprogrammet bidra till att förverkliga framtidens möjligheter till digitala mobilitetstjänster samt självkörande och uppkopplade fordon och fartyg.”

”Regeringens mål är att Sverige ska ha konkurrenskraftiga, innovativa och hållbara maritima näringar som kan bidra till ökad sysselsättning, minskad miljöbelastning och en attraktiv livsmiljö. Samverkan för en stark svensk sjöfart är viktig för regeringens ambitioner att öka den svenska exporten till nya tillväxtmarknader.”

– Det är jätteviktigt med en stark svensk sjöfart som är både konkurrenskraftig och hållbar. Det finns också många marintekniska företag som huvudsakligen exporterar sina produkter och som är stora på världsmarknaden. De är en viktigt del av den maritima sektorn och FoI-satsningar måste även inkludera dessa verksamheter, säger Åsa Burman.

Höjda basanslag
Universitets och högskolors basanslag höjs med 1,3 miljarder kronor till 2020. Regeringens syfte med ökningen är inte att öka antalet forskare. Avsikten är att höja kvaliteten och att ge större utrymme för forskning inom anställningarna samt en tydlig karriärstruktur.

– Alla svenska universitet och högskolor måste ha rimliga förutsättningar att bedriva högre utbildning på vetenskaplig grund och bygga upp starka och profilerade forskningsmiljöer. Genom att öka basanslagen förväntar sig regeringen samtidigt att lärosätena ska ta ett tydligare ansvar för att stärka samverkan med det omgivande samhället, förbättra karriärvägarna för unga forskare och öka forskningsanknytningen i den högre utbildningen, säger Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning i regeringens pressmeddelande.

Test och demonstrationsanläggningar
I början av årets lanserade regeringen Testbädd Sverige som ska uppmuntra att nya idéer och lösningar testas i Sverige. Forskningspropositionens satsning på test- och demonstrationsmiljöer är nära knuten till Testbädd Sverige och har framför allt fokus på testbäddar i verkliga miljöer.

”Regeringen anser att störst utvecklingsbehov liksom störst potential finns inom kategorin verkliga miljöer som utvecklas och drivs tillsammans med problem- och behovsägare, med verklighetsnära förutsättningar. Testbäddar i verkliga miljöer är även det ett område där Sverige, med sin välfungerande offentliga sektor och många utvecklade systemlösningar, har bäst förutsättningar att skapa något unikt.”

I budgetpropositionen för 2017 beräknar regeringen att Vinnovas anslag ökar med 75 miljoner kronor 2018 och med ytterligare 25 miljoner kronor 2019 för detta ändamål. Därmed beräknas anslagsnivån bli 100 miljoner kronor högre 2020 än 2016.

– Sjöfarten efterlyser testbäddar och det är roligt att regeringen i propositionen lyfter fram transportsektorn som ett viktigt område där testbäddar kan spela roll. Vi står i startgroparna för att få testa den autonoma tekniken för en svensk satsning på smarta fartyg, säger Lighthouse verksamhetschef Åsa Burman.

– Det ska bli jätteintressant att se vad man lägger in i regleringsbreven för de olika myndigheterna, hur man ska effektuera forskningspropositionens intentioner och den maritima strategin som kom förra året. Vi har också stora förhoppningar på den separata energiforskningspropositionen som kommer snart eftersom energieffektivisering, fartygsbränslen och framdrivning är avgörande frågor för sjöfartens framtid, fortsätter Åsa Burman.

Fakta: Strategiska innovationsområden och samverkansprogram
Regeringen har inrättat Nationella innovationsrådet för att genom kunskapsutbyte och samverkan bidra till Sveriges innovations- och konkurrenskraft. Rådet består av fem ministrar med statsministern som ordförande samt tio externa ledamöter med bakgrund från bl.a. näringsliv och forskning. Efter diskussioner i innovationsrådet har fem samverkansprogram inrättats. Programmen ska stimulera och bygga vidare på de många goda insatser för forskning och innovation som görs i samverkan mellan näringsliv, universitet och högskolor och offentlig sektor i övrigt.

Fakta: Samverkansprogrammen

  • Nästa generations resor och transporter.
  • Smarta städer.
  • Cirkulär och biobaserad ekonomi.
  • Life science.
  • Uppkopplad industri och nya material.

Fakta: Forskningspropositionen i siffror

Related content:

Tankar om smarta fartyg

Vad kan vi vänta oss av framtiden och smarta fartyg? Och hur ska Sverige behålla sin plats i framkanten av sjöfartens utveckling? Träffa Martti Simojoki, Wallenius och Harry Robertsson, Stena och hör deras tankar om autonom sjöfart.

Sjöfart på schemat på Linnéuniversitetets sommarakademi

På somrarna välkomnar Linnéuniversitet studenter från hela världen till sin sommarakademi. Till sommaren 2017 noterar vi en intressant kurs om maritima transporter på schemat.

Sommarkurserna på Linnéuniversitet har sitt ursprung i den svenska kulturen och ett innovativt tänkande. Kurserna är workshop-fokuserade och erbjuds till student på både grundnivå och avancerad nivå. Kurserna ger 7.5 poäng och hålls på engelska.

Bland kursutbudet finns bland annat en kurs som heter ”Motorn i en global ekonomi – maritima transporter”. Kursen kan sökas av studenter som har grundläggande behörighet och fokuserar på tekniska, ekonomiska och miljömässiga faktorer som driver dagens sjöfartsnäring. Vilka faktorer är mest avgörandeför att bygga en livskraftig och hållbar transportindustri?

Mer information hos Linnéuniversitetet.

Nästa steg för en svensk satsning på smarta fartyg

Nu tas nästa steg mot en svensk satsning på smarta fartyg. I december samlas den maritima sektorn – industri, akademi och myndigheter – för att staka ut vägen till ett svenskt initiativ mot en säkrare sjöfart med hjälp av smarta fartyg. Ett tydligt önskemål från rederierna är konkreta testbäddar.

– Vår ambition är att vi ska kunna starta upp testbäddar, såväl i simulatorer som på fartyg, tillsammans med akademi och institut, redare och teknikleverantörer. Vi hoppas kunna se någonting hända innan sommaren 2017, säger Åsa Burman, verksamhetschef för Lighthouse.

Det går snabbt i den maritima sektorn just nu. Autonoma fordon och farkoster har länge fokuserat på land- och luftbaserade transporter men på senare tid har frågan om smarta fartyg vuxit, särskilt för Norden är det viktigt med en konkurrenskraftig och säker sjöfart.

– De nordiska länderna är alla mer eller mindre logistiska öar. Vi är en bit utanför världens centrum, det är långa transportvägar, kärva förhållanden vintertid med is och starka vindar och det är viktigt att vi själva säkrar smarta, effektiva och ekonomiska transportvägar, säger Martti Simijoki som är marin superintendent på Wallenius, en av världens största biltransportörer.

Minskad miljöpåverkan
Lighthouse jobbar för att den autonoma tekniken ska leda till en säkrare sjöfart. Smarta fartyg skulle kunna upptäcka faror tidigare och undvika kollisioner och grundstötningar. Smarta fartyg skulle också kunna optimera rutter och bränsleförbrukning vilket leder till minskad miljöpåverkan.

– Inom fordonsindustrin finns alla dessa hjälpmedel som stödjer föraren. Såna system skulle kunna användas ombord på ett fartyg lika gärna. Redan idag finns det flera stödsystem ombord, autopilot, radar, auto-tracking och så vidare. Om vi kunde få de olika systemen att samarbeta skulle det kunna fungera som bra beslutsstöd för besättningen ombord, säger Harry Robertsson, teknisk chef på Stena.

– Ett enkelt exempel är de situationer när ett fartyg ska hålla undan och det andra hålla sin kurs och fart. När det inte är självklart vilket fartyg som ska hålla undan skulle smarta fartyg med hjälp av algoritmer eller fastställda parametrar själva kunna avgöra det, säger Martti Simijoki.

Efterlyser testbäddar
Redan till 2025 vill Finland att Östersjön ska vara ett område för autonom sjöfart och Norge har tagit beslut om att öppna upp Trondheimfjorden som ett testområde för smarta fartyg. För Sverige finns en god chans att vara med och styra utvecklingen av den autonoma sjöfarten.

– Sverige är i en väldigt god position. Här finns många högteknologiska utvecklare och tillverkare, vi utvecklar militär teknologi, är duktiga på sensorsystem och snabba på att ta till oss ny teknik. Det gör att Sverige är i ett väldigt bra läge för att utveckla den autonoma sjöfarten, säger Martti Simijoki, Wallenius.
Sjöfarten står inför ett paradigmskifte och för Sverige gäller det att försvara platsen som ett föregångsland för den moderna sjöfarten. Vägen dit är huvudfrågan för Lighthouse seminarium och workshop om autonom sjöfart, 5–6 december 2016.

– Det vi behöver nu är testbäddar. Miljöer där vi kan prova tekniken och samla stora mängder data som vi sen använder i simulatorer för att se vad som fungerar. Därefter kan vi introducera teknologin ombord på fartygen och testa det steg för steg, säger Harry Robertsson, Stena.

– Först och främst borde de nordiska länderna gå samman med sina bästa idéer för att få så stora fördelar som möjligt. Sen behöver vi skapa testbäddar för den autonoma tekniken. Vi funderar exempelvis på en autonom kommandobrygga som inte är kopplad till fartygets riktiga styrning men som kan användas för att utvärdera den autonoma tekniken, se om den är tillräckligt mogen, säger Martti Simojoki.  

Text: Andreas Kron

Skaffa Lighthouse-appen!

Lightouse har nu en app för våra seminarium, med program, talare och annan nyttig information.

Kunskapsspridning är viktigt för Lighthouse och vi sprider kunskap på många olika sätt, genom hemsida, olika event, nyhetsbrev, sociala medier och nu också med hjälp av en app. Med vår seminarieapp kommer du kunna ha uppdaterade program och annan nyttig info under våra seminarier och dessutom ha chansen att lämna anonym feedback.

Appen finns i App store och Google Play.

På (sjö)väg mot ett nytt transportkoncept

Över 50% av världens befolkning lever i storstäder och andelen ökar, något som ställer stora krav på våra transportsystem. Att använda vattenvägarna har länge setts som ett sätt att kunna avlasta infrastrukturen på land, men hur ska det gå till?

Projektet Urban WaterTruck är ett projekt som fått stöd av Vinnova och som syftar till att ta fram ett hållbart transportkoncept för urbana vattenvägar.  Ett lyckat transportkoncept där flera olika trafikslag samverkar skulle kunna underlätta gods- och varutransporter och göra det lättare att hantera de utmaningar en växande storstad innebär.

Initiativtagare är Björn Södahl, skeppsbyggnadsingenjör och med lång bakgrund i den maritima sektorn, bland annat Stenasfären och som forskningskoordinator på Chalmers institution för Sjöfart och marin teknik.

– Det känns jättekul att dra igång det här projektet. Det är tankar jag burit rätt länge och som har mognat och det är väldigt roligt att nu genom Vinnovas program få se om idéerna bär. Det känns som det ligger väldigt rätt i tiden, säger Björn Södahl.

Tar helhetsgrepp
Sverige har goda förutsättningar att ligga i framkant av utveckling mot hållbara transporter. Här finns världsledande maritim kompetens som bland annat rör lättviktskonstruktioner för fartyg och alternativa bränslen inom sjöfart. Det finns dessutom en välutvecklad fordonsindustri med produkter och innovationer som kan anpassas för flytande farkoster.

Det pågår ett arbete på flera fronter för inlandsjöfart och urbana vattenvägar. Ett exempel är den förstudie i Lighthouse regi som ska visa hur vattenvägen kan komplettera befintlig infrastruktur. Projektet Urban WaterTruck syftar till att ta ett helhetsgrepp kring urbana vattenvägar.

Utöver Björn Södahl är Lighthousemedlemmarna Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet, KTH – Marina System och Viktoria Swedish ICT med i projektet från början. Allt efter att projektet fortskrider väntas fler nyckelaktörer från bland annat industrin bli involverade.

Olika steg
I det första steget sker en omvärldsanalys och två typfall i Göteborg och/eller Stockholm av urbana vattenvägar ska identifieras. Typfallen handlar om massatransporter, exempelvis bygg- och schaktmaterial som skulle kunna gå på pråm istället för på lastbil, samt varuleveranser på små vattenburna farkoster och där sista kilometern exempelvis utförs av fossilfria små fordon.

De två typfallen utvärderas från en rad olika faktorer och i nästa steg går arbetet vidare med ett av fallen. Det görs tester och utvärderingar av befintliga farkoster och koncept för att slutligen gå vidare till det tredje steget som innebär framtagning av prototyper, verkliga demonstrationsanläggningar och ett nytt transportkoncept med nya produkter och affärsmodeller. Projektet har fått finansiering för det första steget som ska vara färdigt under 2017.

– Det sker en ökande urbanisering och förtätning och du har en ganska låst infrastruktur i storstäderna som blir allt mer överbelastad. Samtidigt har många storstäder vattenvägar i och omkring sig som en gång var viktiga transportvägar och som kan bli det igen. Visionen är att svenska aktörer ska anta den här utmaningen och utveckla multimodala, heltäckande, urbana transportsystem. 2030 skulle Sverige kunna vara marknadsledande leverantör av hållbara transportsystem för storstäder, säger Björn Södahl.

Text: Andreas Kron

Fakta: Utmaningsdriven innovation
I Vinnovas program, Utmaningsdriven innovation, är nyckelfrågan hur man kan vända samhällsutmaningar från hot till möjligheter, och uppnå både samhälls- och affärsnytta.
Finansiering ges i tre steg. I det första steget har 24 projekt finansierats och projekt med goda resultat har senare möjlighet att gå vidare i steg två och tre.

Steg 1: Initieringsfas, Vinnova bidrar med max 80% av kostnadern upp till 500 000 kronor.
Steg 2: Samverkansprojekt, max 50% Vinnovabidrag upp till 10 miljoner kronor.
Steg 3: Följdinvestering, ca 25-40% Vinnovabidrag, 5-20 miljoner kronor.

Ny modell rangordnar miljöfarliga vrak

Det finns hundratals förlista fartyg längs den svenska kusten, fartyg som beskrivs som tickande miljöbomber. Skeppen innehåller upp till 15 000 ton bunkerolja som riskerar att läcka ut i havet.  Men hur ska man veta vilka vrak som måste tas om hand? Det har Hanna Landquist, vid Institutionen för sjöfart och marin teknik, Chalmers, tittat på.

Varje vrak har sina unika risker och problem. De har olika skador, ligger på olika utsatta platser, kan ha olika sorters miljöfarliga ämnen och att bärga ett enda vrak kan kosta hundratals miljoner kronor. Men att ta hand om alla fartyg är inte ekonomiskt möjligt. Därför är Hanna Landquists forskning viktig, hon har tagit fram metoden VRAKA där vrakens miljöfara kan utvärderas så att rätt insatser satsas på rätt vrak.

– Det gjordes en förstudie redan 2007 som så att säga satte bollen i rullning så det var spännande när det blev forskningspengar tillgängliga för att satsa mer på VRAKA, säger Hanna Landquist.

Syftet med VRAKA är att få en övergripande bild över riskerna med sjunkna vrak. Modellen består av tre delar, först en uppskattning av hur stor risken är att olja kommer att läcka från vraket, därefter en konsekvensbedömning och slutligen en riskvärdering. Det handlar exempelvis om att titta på ett skepps nedbrytning såsom rost, hur säkert det ligger på botten, om dykning sker på vraket, marin trafik i området med mera

23 olika experter har varit involverade i arbetet med att ta fram vilka punkter som är viktiga för en riskbedömning av sjunkna fartyg. Sammanlagt har åtta olika aktiviteter identifierats som kan påverka nedbrytningen av ett skepp och ett antal olika indikatorer såsom skrovets tjocklek, vattnets salthalt, djup och så vidare som kan påverka vilken åverkan dessa aktiviteter har på ett fartygsvrak. Genom att kombinera hur ofta aktiviteterna sker vid ett visst vrak med de indikatorer som gäller för det specifika vraket, och hur mycket miljöfarligt ämne som kan finnas kvar, kan en sannolikhet för utsläpp beräknas.

Efter att risken har uppskattats sker nästa steg i VRAKA som är en konsekvensbedömning. Hur stora volymer olja handlar det om, hur långt är det till kusten och vilka miljövärden som kan påverkas av ett utsläpp. Med hjälp av riskuppskattningen är det möjligt att jämföra olika vrak med varandra för att se var åtgärderna bäst behövs. Det är också möjligt att jämföra ett område med flera vrak med ett annat område och eventuellt kunna minska på saneringskostnaderna genom att koordinera insatserna.

Att bestämma vilket vrak som behöver tas om hand är ett sätt att använda VRAKA, men ett alternativ kan också vara att minska de aktiviteter som påskyndar ett vraks nedbrytning. Med hjälp av VRAKA går det exempelvis att ta reda på vad minskad trålning i ett område skulle innebära för risken att ett vrak börjar läcka olja. För att underlätta användandet av VRAKA har ett verktyg tagits fram i Microsoft Excel, forskningen och datan utgår från skandinaviska vrak som innehåller olja men det går att utveckla VRAKA till att omfatta andra geografiska platser och andra substanser än olja.

– Havs- och vattenmyndigheten är numera ansvariga för vrakfrågan i Sverige. De har påbörjat arbetet med att prioritera insatser mot vrak och förhoppningen är att VRAKA ska kunna bistå i det arbetet, säger Hanna Landquist om fortsättningen för VRAKA.

Text: Andreas Kron

Fakta: 

Aktiviteter som kan påverka ett vrak

  • Konstruktionsarbete
  • Nedbrytning
  • Dykning
  • Militära aktiviteter
  • Båttrafik
  • Stormar/Extremväder
  • Trålning
  • Ostabila bottnar

Indikatorer:

  • Syrekoncentrationen i vattnet vid havsbotten (medelvärde)
  • Salthalten i vattnet vid havsbotten (medelvärde)
  • Vattentemperatur vid botten (medelvärde)
  • Vattenströmmars hastighet (medelvärde)
  • Skrovets tjocklek (medelvärde)
  • Typ av havsbotten
  • Fartygets användning
  • Tid sedan fartyget sjönk
  • Vattendjup
  • Vrakets position på botten

Related content: 

Läs Hanna Landquist doktorsavhandling här.

Den maritima åtgärdsplanen överlämnad

Under senaste året har en stor del av den maritima sektorn, under Sjöfartsforums ledning, arbetat med en maritim åtgärdsplan. Planen är en uppföljning av regeringens maritima strategi som kom hösten 2015 och innehåller flera förslag hur arbetet med strategin kan fortsätta.

Åtgärdsplanen som i sin helhet kommer dyka upp på Sjöfartsforums webbplats innehåll en lång rad punkter och förslag. Under presentationen lyfte Sjöfartsforums vd Joachim Glassell fram tre områden som särskilt viktiga, vikten av en förbättrad samhällsplanering, regelförenkling och forskning och innovation.

När det gäller förbättrad samhällsplanering lyfter åtgärdsplanen fram att kommunerna behöver stöd för utvecklingen av attraktiva kustområden och att den maritima näringens behov uppmärksammas i den långsiktiga samhällsplaneringen.  Åtgärder skulle kunna vara att stärka kommunernas och myndigheternas kompetensbehov för kust- och havsplanering och det finns även ett behov av nationella riktlinjer.

Krångliga och tidskrävande regler som inte harmoniserar med omvärlden är ett bekymmer som flera maritima företag brottas med. Åtgärdsplanen föreslår att ”regelverkslotsar” tillsätts inom relevanta myndigheter som skulle kunna stötta företag. Dessutom måste en regelförenkling ske och myndigheter som jobbar helt eller delvis med maritima frågor behöver samordnas och koordineras bättre.

Under den tredje punkten, forskning och innovation efterlyste Joakim Glassell en maritim forskningssatsning, liknande Fordonsforskningsprogrammet fast i mindre skala. Det behovs ett kraftigt tillskott från staten för att Sverige ska kunna fortsätta ligga i den maritima forskningsfronten. Dessutom efterlyser den maritima sektorn en statlig samordnare för den maritima sektorn.

– För att maritima strategin ska få fotfäste och action behövs en samordnare från regeringshåll. Det skulle vara positivt för näringen att få en fokalpunkt, att det finns en instans man kan vända sig till, säger Joachim Glassell.

Infrastrukturminister Anna Johansson som var på plats och tog emot åtgärdsplanen sa att det är det är viktigt att koppla på den maritima strategin på andra områden, att det är viktigare att hitta synergieffekter med andra processer än att den maritima strategin skulle ha en egen överbyggnad.

– Men vi kommer bevaka att de maritima frågorna beaktas i andra sammanhang, säger Anna Johansson.

På frågan vad regeringen gjort för att efterleva den maritima strategin lyfte Anna Johansson fram de utredningsuppdrag som lagts och vars resultat kommer ligga till grund för fortsatt arbete med strategin.

  • Statistiska centralbyrån tar fram näringslivsstatistik för de maritima näringarna
  • Business Sweden kartlägger varor, tjänster, marknader och produkter för det maritima området
  • Havs- och Vattenmyndigheten utvärderar och följer upp den maritima strategin
  • Trafikanalys analyserar införandet av NECA
  • Sjöfartsverket utreder möjligheterna att utveckla inlandssjöfart och kustsjöfart.

Över 100 personer har varit involverade i arbete med den maritima åtgärdsplanen. Arbetet har skett i sex olika fokusgrupper och det har varit fyra öppna strategimöten under senaste året. När planen presenterades för infrastrukturministern bidrog en panel som representerade det maritima klustret med ytterligare perspektiv.

– Vi måste se utanför Sverige och måste kunna förhålla oss till omvärlden. Hur har de gjort? Det är inte att fuska att plocka smarta idéer från andra länder. Det är något vi kan göra, säger Rickard Engström, Svensk Sjöfart

– Det är viktigt att titta framåt och redan nu tänka på utbildningsinsatser för den kompetens som kommer behövas om 20 år, säger Jessica Hjerpe Olausson, Västra Götalandsregionen

– Det är viktigt att få till ett utökat samarbete med de nya näringarna. Det behöver vi jobba mer med och det kommer ske under Sjöfartsforums hatt, säger Karina Linnér, Marintekniskt forum.

Andreas Kron

Stort fokus på sjöfart i Energivärlden

Energimyndighetens tidning Energivärlden har ägnat en stor del av sitt senaste nummer åt den maritima sektorn.

Tidningen lyfter fram att Sverige ligger bra till när det gäller vägen mot en mer energieffektiv och hållbar sjöfart, men att det finns mer att göra. Verksamhet som Lighthouse, ZVT och Swehsip Energy driver lyfts fram liksom Stenas metanoldrivna färja Germanica och Viking Lines LNG-fartyg Viking Grace.
Dessutom intervjuas Chalmersforskarna Karin Andersson och Jonas Ringsberg samt Peter Engdahl, chef för enheten Hållbara Transporter på Energimyndigheten.

Hämta hem tidningen gratis här:
http://www.energimyndigheten.se/nyhetsarkiv/2016/stor-energipotential-i-…

Pengar till sjöfartsrelaterad forskning

Två olika forskningsprojekt med fokus på sjöfarten har beviljats stöd från Vinnova. Det ena handlar om miljöstyrande avgifter och incitament för hamnar medan det andra tar sig an distributionskedjans effektivitet. Ett flertal parter är med i projekten, bland dem Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet och IVL Svensk Miljöinstitutet, båda medlemmar i Lighthouse.

Miljöstyrande avgifter och incitament för hamnar 

Syftet med projektet är att, utifrån en tvärvetenskaplig ansats, undersöka hur differentierade miljöavgifter och incitament i hamnar kan minska miljöpåverkan från de olika trafikslag som trafikerar hamnarna. Projektets huvudfokus ligger på lokal nivå för att förbättra luftkvaliten i hamnstaden, men även klimatpåverkan ingår. Det långsiktiga målet med arbetet är att verka för en övergång till miljöeffektivare trafikslag, fordon, fartyg, tekniker och alternativa bränslen, vilket är en ytterst viktig uppgift för att nå våra miljö och klimatmål för transporter. I projektgruppen ingår IVL Svenska miljöinstitutet (IVL), Göteborgs universitet (GU), Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI), Göteborgs Hamn, Trelleborgs Hamn och Stockholms Hamnar.

Projektet adresserar både incitament och avgifter för land- och sjötransporter till och från hamnar. Exempel på incitament är förtur i kön vid inpassage till hamnen för lastbilar med högre Euroklass och avgifter kan differentieras beroende på vilken typ av bränsle som används av fartygen och lastbilarna. En ankomstavgift baserad på lastbilarnas miljöprestanda kan vara ett mycket kraftigt styrmedel för att reducera vägtrafikens emissioner i stadsmiljön. Syftet med avgifterna och incitamenten är att skapa förutsättningar för hållbar tillväxt genom att påverka rederier, åkerier och tågoperatörer att välja miljöeffektivare lösningar.

Supply Chain Finance: Nya roller för logistik- och transportindustrin

En distributionskedja är uppenbart inte starkare än sin svagaste länk och därför behöver effektiviteten i en distributionskedja studeras ur ett övergripande holistiskt perspektiv för att skapa synlighet för transportsektorn att på ett målmedvetets sätt kunna möta konkurrens- och miljömässiga utmaningar. Detta projekt är en del av en bredare forskningsinsats vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, som tar ett sådant holistiskt perspektiv inom ramen för supply chain finansiering.

Projektet syftar till att bidra till de politiska transportmålen genom att analysera och utveckla nya och innovativa system och förfaranden för att integrera flöden längs distributionskedjorna. Framför allt sammanför projektet logistik, ekonomi och juridik för att ta itu med funktionalitetsmål på företagsnivå genom att fokusera på plattformar för elektronisk informationsdelning som ett medel för ökad effektivitet i distributionskedjan.
 

Projekten kommer genomföras på två år med start i december 2016.

Ruttplanering som kan förbättra naturskyddet

Med hjälp av en annan ruttplanering skulle känsliga områden i Östersjön kunna skyddas bättre. Det visar en rapport från Kjell Larsson, professor vid Sjöfartshögskolan, Linnéuniversitet som är beställd av Havs- och Vattenmyndigheten.

Kring tre stora utsjöbankarna Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken och Södra Midsjöbanken i centrala Östersjön finns naturvärden som har såväl nationell som global betydelse. Den globalt hotade alfågeln är beroende av området och tumlare utnyttjar området för parning och kalvning.

Även om sjöfart är ett energieffektivt transportslag så har intensiv sjöfart i området visat sig vara problematisk, främst på grund av återkommande operationella oljeutsläpp. Det finns en allmän föreställning att störst skador på miljön uppkommer när oljeutsläpp når land, men när det gäller fåglar och fågelbestånd är förhållandet vanligen det omvända. Störst effekt av oljeutsläpp på fåglar kan ses på arter som lever långt ut till havs, nära fartygsrutter, och som ofta befinner sig simmande eller dykande i havet.

Havs- och vattenmyndigheten som ska ta fram havsplaner för bland annat Östersjön har efterlyst mer detaljerad information om utsjöbankarna. Därför har Kjell Larsson som dessutom är medlem i Lighthouse programkommitté utrett hur sjöfarten påverkar vissa naturvärden i området och undersökt om alternativa rutter för sjöfarten kan vara en lösning.

Att få bort de operationella oljeutsläppen har visat sig vara svårt och en rimlig åtgärd kan istället vara att, så långt det är möjligt, flytta fartygstrafiken från de känsliga områdena. Det skulle innebära oljan skulle kunna hinna avdunsta eller blandas ner i vattenmassan innan den når känsliga havsområden. Eller att det finns mer tid till att sanera oljan om det är möjligt. Modifierade fartygsrutter innebär också att undervattensbuller som påverkar tumlare kan minska.

Men att ändra fartygsrutterna ger också konsekvenser. Längre färdvägar kan medföra att mer bränsle förbrukas. I sin rapport skriver Kjell Larsson att effektiv avgasrening och alternativa bränslen kan lösa problem med stora utsläpp av kväve- och svaveldioxider och det som återstår är en avvägning mellan eventuellt ökande koldioxidutsläpp och ett förbättrat naturskydd.

Med tanke på att den huvudsakliga rutten vid utsjöbankarna går över relativt grunda områden (20-50 m djup) får många fartyg en så kallad squat-effekt. En squat-effekt innebär att ett fartyg får en ökad bränsleförbrukning på grund av ökat motstånd genom vattnet vid färd över ett grunt område. Därför skulle en längre rutt som går över större djup inte nödvändigtvis innebära en ökad bränsleförbrukning för alla fartyg.

Framför allt är det rutten mellan TSS Off Öland Island och TSS North Hoburgs bank som visat sig vara skadlig för övervintrande fåglar vid Hoburgs Bank och Norra Midsjöbanken som är Natura-2000-områden. Mellan oktober och april bör trafiken minskas och i rapporten lämnas flera förslag till ruttförändringar som bör utredas vidare. Exempelvis föreslås en helt ny rutt för fartyg som går till hamnar i Lettland och Rigabukten.

Läs hela rapporten hos HaV

IMO inför obligatorisk datainsamling av sjöfartens bränsleförbrukning

FN:s sjöfartsorganisation (IMO) har beslutat om att införa ett obligatoriskt datainsamlingssystem för rapportering av bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp från fartyg globalt. Systemet ska börja gälla redan från 1 januari 2018.

IMO:s miljökommitté MEPC har enats om att införa ett obligatoriskt datainsamlingssystem för rapportering av bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp från fartyg.

– Det är positivt att sjöfartens bränsleförbrukning nu ska rapporteras internationellt. Det är en viktig del i arbetet att skapa en hållbar sjöfart med lägre klimatpåverkan säger infrastrukturminister Anna Johansson i ett pressmeddelande från regeringen.

De nya reglerna innebär att fartyg på 5.000 bruttoton och mer måste samla och rapportera data för varje typ av olja de använder. Reglerna omfattar de fartyg som står för omkring 85% av sjöfartens koldioxidutsläpp och meningen är att den insamlade datan ska kunna användas som grund om det behövs ytterligare regelverk för att öka energieffektivitet och hantera utsläppen av växthusgaser från den internationella sjöfarten.

Läs mer hos IMO.

NYHETSBREV

Missa inte vårt nyhetsbrev så att du kan hålla dig uppdaterad så fort det kommer något nytt.

OM LIGHTHOUSE

© LIGHTHOUSE.NU
Publisher: Åsa Burman
info@lighthouse.nu

Integritetspolicy / dataskyddspolicy

POSTADRESS

Chalmers tekniska högskola AB
Lighthouse
412 96 Göteborg, Sweden

BESÖKSADRESS

Lindholmen Science Park
Lindholmspiren 3A
Göteborg


Lighthouse är en neutral samverkansplattform för forskning, utveckling och innovation inom den maritima sektorn.